Skip to content

Utoya

26/07/2011
tags: , ,

Det har nu gått några dagar sedan massakern på Utoya i Norge men jag kan inte tänka på något annat. Varenda gång jag blir ensam att tänka väller känslorna upp och tårarna av hopplöshet kommer. Ungdomarna på lägret hade alla stora planer. Så unga och redan beslutna om vad de stod för och ville göra med världen. Jag respekterar dem djupt för det. De skulle ha trevligt med likasinnade och dela sina framtidsvisioner. De ville förändra världen. Tårarna väller upp när jag ser deras bilder på facebook och vid tanken vad de måste ha gått igenom under de 2 timmarna på ön. Jag blir mörkrädd vid tanken på vilken ondska som finns i världen och hur någon kan göra något så hemskt. Jag kämpar förbrilt med att försöka behålla min tro på mänskligheten, att det finns hopp för kärleken i världen.

Jag sitter som förlamad framför datorn och kan inte sluta läsa alla artiklar medan tårarna rinner ner för kinderna. Om hur människor åkte ut till ön för att rädda ungdomarna och hur man satte sitt eget liv i fara för att få med en annan människa i säkerhet. Tårarna går över i tårar av lättnad när jag läser om dessa människor och hur jag ser kärleken i det Norska folket när de samlas för att hedra de som miste sitt liv och deras familjer. Hur kungafamiljen och politikerna åker för att trösta de överlevande och familjerna. Tårar av lättnad när jag ser hur mycket kärlek som ändå finns i världen, hur främlingar öppnar sina famnar för varandra och ursprung eller politisk ställning blir oviktiga.

Utoya har för alltid förändrat världen. För mig fick det mig att förstå vad jag ville göra med mitt liv. Jag vill bekämpa detta hat som vissa bär inom sig genom att öka förståelsen mellan nationer, etiska grupper, religioner och politiska partier. Jag tror att först när man har en djupare förståelse för vad som driver en människa och hur den resonerar så kan våldet från konflikter försvinna. Jag tror att jag kan göra detta genom att bli en diplomat. Om det blir för UD så för representera Sverige i andra kulturer och delar av världen. Att göra Sverige mer åtkomligt och personligt för de som bor längre bort och sudda ut bilden av ett land i fjärran.
Om för FN så för att jobba för internationell förståelse, större samarbete över landgränser och religioner.

Minnet av den 22 Juli kommer aldrig försvinna. Den kommer alltid att följa mig. Jag ska alltid komma ihåg de som miste livet och de överlevande som aldrig kommer att glömma den terror som rådde på ön.

Norges styrka är beundransvärd.

JAG SKA BLI DIPLOMAT OCH JAG SKA KÄMPA FÖR ATT KUNNA BEKÄMPA ONDSKA MED KÄRLEK.

JAG TROR ATT RESPEKT OCH FÖRSTÅELSE FÖR ANDRA OCH DERAS TANKESÄTT ÄR LÖSNINGEN TILL KONFLIKTER. INTE VÅLD.

Annonser
One Comment leave one →
  1. Beatrice permalink
    17/09/2011 20:36

    Din personliga styrka och din enorma viljekraft är så sjukt inspirerande! kommer sakna dina sköna vibbar och snacket om förlåtelse <3<3 stå på dig så kommer du att kunna göra världen till ett paradis för någon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: