Kategorier
Dagbok Om Mig

Utoya

Det har nu gått några dagar sedan massakern på Utoya i Norge men jag kan inte tänka på något annat. Varenda gång jag blir ensam att tänka väller känslorna upp och tårarna av hopplöshet kommer. Ungdomarna på lägret hade alla stora planer. Så unga och redan beslutna om vad de stod för och ville göra med världen. Jag respekterar dem djupt för det. De skulle ha trevligt med likasinnade och dela sina framtidsvisioner. De ville förändra världen. Tårarna väller upp när jag ser deras bilder på facebook och vid tanken vad de måste ha gått igenom under de 2 timmarna på ön. Jag blir mörkrädd vid tanken på vilken ondska som finns i världen och hur någon kan göra något så hemskt. Jag kämpar förbrilt med att försöka behålla min tro på mänskligheten, att det finns hopp för kärleken i världen.

Jag sitter som förlamad framför datorn och kan inte sluta läsa alla artiklar medan tårarna rinner ner för kinderna. Om hur människor åkte ut till ön för att rädda ungdomarna och hur man satte sitt eget liv i fara för att få med en annan människa i säkerhet. Tårarna går över i tårar av lättnad när jag läser om dessa människor och hur jag ser kärleken i det Norska folket när de samlas för att hedra de som miste sitt liv och deras familjer. Hur kungafamiljen och politikerna åker för att trösta de överlevande och familjerna. Tårar av lättnad när jag ser hur mycket kärlek som ändå finns i världen, hur främlingar öppnar sina famnar för varandra och ursprung eller politisk ställning blir oviktiga.

Utoya har för alltid förändrat världen. För mig fick det mig att förstå vad jag ville göra med mitt liv. Jag vill bekämpa detta hat som vissa bär inom sig genom att öka förståelsen mellan nationer, etiska grupper, religioner och politiska partier. Jag tror att först när man har en djupare förståelse för vad som driver en människa och hur den resonerar så kan våldet från konflikter försvinna. Jag tror att jag kan göra detta genom att bli en diplomat. Om det blir för UD så för representera Sverige i andra kulturer och delar av världen. Att göra Sverige mer åtkomligt och personligt för de som bor längre bort och sudda ut bilden av ett land i fjärran.
Om för FN så för att jobba för internationell förståelse, större samarbete över landgränser och religioner.

Minnet av den 22 Juli kommer aldrig försvinna. Den kommer alltid att följa mig. Jag ska alltid komma ihåg de som miste livet och de överlevande som aldrig kommer att glömma den terror som rådde på ön.

Norges styrka är beundransvärd.

JAG SKA BLI DIPLOMAT OCH JAG SKA KÄMPA FÖR ATT KUNNA BEKÄMPA ONDSKA MED KÄRLEK.

JAG TROR ATT RESPEKT OCH FÖRSTÅELSE FÖR ANDRA OCH DERAS TANKESÄTT ÄR LÖSNINGEN TILL KONFLIKTER. INTE VÅLD.

Kategorier
Aberdeen

Aberdeen

Nu är tiden för resultat verkligen nära… Kommer jag nu in i Aberdeen har jag planerat ut 4 år av mitt liv:
Har kollat in lite djupare nu och det verkar som om jag kan läsa min Masters i Politics and Religious Studies men även ta International Relations som en Discipline Breadth Course 🙂 Hurvida det sedan är möjligt för mig att även läsa Arabiska på universitetet om jag har det ovanstående är jag inte riktigt säker på men annars kan men ju ta det som en kvällskurs vid språkskolan i Aberdeen 🙂

I AM SO EXCITED 😀

Kategorier
Aberdeen

UD

http://www.sweden.gov.se/sb/d/2722/a/39401

This would so be a dream come true <3. Mina fyra år i skottland med en masters i Politics and Religion och enhanced studies på international relations (please let them have it) och arabiska och möligtvis någon kort kurs i sverige på svensk utrikespolitik och sen vore jag klar att ansöka. Och bli en svensk diplomat… What more could one wish for?

Om ni nu har missat det vill jag bli diplomat 😉